Insikter mitt i smeten

Vad som är viktigast i livet, kan inte köpas för pengar 💗

Lita på mina instinkter, även om skeppet är ommålat så är den likt förbannat förlist 😉

Det finns alltid tid för att bryta ihop 😉

Äkta kärlek kan bara förtjänas 💗

En annan sak som jag kom på och som fler av er också kanske kan känna igen er i "varför just jag, varför blir jag drabbad om och om igen". Varför man ständigt får stora utmaningar hela tiden och den ena värre än den andra, man får en känsla av att ju längre tiden går i sitt liv så ställs man för svårare och svårare utmaningar. Det kanske så livet är uppbyggt, det är lite som i ett spel, man spelar först på enkel nivå, sen går man vidare till nästa osv. med varje nivå så höjs svårighetsgraden. Varför, för annars tröttnar man, utan några utmaningar så blir det tråkigt. Likadant är det i livet, visst utmaningar känns ju oftast väldigt jobbiga, men när man "överlevt" dem, men även den viktigast delen, när man kommit på hur man ska kunna leva vidare med det, den lärdomen är rena rama högsta vinsten varje gång det händer 😊

För tänk om du hoppar upp på en högre nivå utan att gjort alla andra nivåer innan, det kanske är det som händer dem som inte klarar av det och gör ett väldigt jobbigt val och hoppar av i farten? För de hittar inte tillbaks där de var innan de hamna fel, bara en tanke det här. Har ingen aning hur det egentligen är, för om man tänker att man inte har alla svaren innan hur ska man veta och klara av en utmaning som det egentligen inte är meningen att man inte ska ställas inför än? Nu snackar jag om verkligheten, i ett spel är det bara stänga av och göra något annat eller helt enkelt bara starta om från början eller gå tillbaka där man var innan. Men så är det ju verkligen inte i verkliga livet, den som väljer att hoppa av, är inte feg, den personen har bara inte hittat rätt och inget annat. Livet är ibland väldigt förvirrande, sen om folk runt omkring en tjatar om vad man borde göra och känna, så hjälper ju inte det alla gånger. Man måste själv komma till insikt, vad som är bäst för en själv och ingen annan i det fallet. För att komna ur dödens käftar, kan man inte tänka på andra eller skydda andra, man måste själva komma ur  det och ibland med lite hjälp av andra. Påminna dem om att man finns där för dem om de behöver än, påminna dem att de inte är inte ensamma. För vi får aldrig vända ryggen till dem som behöver vår hjälp, sen försöka inse att vi inte kan hjälpa alla och det utan att klandra oss själva om vi inte lyckas hjälpa dem.

Bättre att hjälpa någon än ingen.

Det viktigast är att bara finnas där för dem som har jobbigt med livet, att känna att de inte är ensamma, för ensamheten kan knäcka de flesta utav oss. För man kan känna sig ensam trots att rummet är fullt av människor, för det handlar inte om antal. Det handlar inte alla gånger att tycka likadant, även om det också kan vara en av orsakerna. Att man känner sig utanför, för att ingen annan känner eller tycker samma som en själv. Man vill känna samhörighet med andra likasinnade, eller just bara inte känna sig ensam, vara en del av något, något som betyder något eller göra stor skillnad. Men bara att bli sedd för den man är, att det är okej att vi tycker olika. För hur skulle livet se ut om alla tyckte lika i alla frågor, snacka om tråkigt. Det är som jag brukar säga om frugan och mig, tänk om vi tyckte likadant i allt, vad skulle vi prata om då? För till slut lär man sig inget nytt, för till slut vet vi lika mycket. Som sagt tråkigt utan nya utmaningar, ja jag vet alla inte tycker likadant om det heller, det är det hela det här handlar om. Det finns dem som tycker om att allt är lika och gärna har folk omkring sig som tycker likadant som dem själva, det är okej det med, vi måste hitta vad som funkar bäst för oss själva.

Om man tänker det här med hur jobbigt det känns ibland, att man drabbas hela tiden, den ena olyckan efter den andra. Försöka se det just som en av våra livsutmaningar, för vi blir tilldelade dessa utmaningar just för att vi kan klara av dem, det är en del av livet, men det är inte själva meningen med livet. Det är där vi kan missförstå, det är vad vi har lärt oss av utmaningen som är en del av våra liv och vinsten är i det här fallet våra insikter och det är det som är meningen med livet, att lära sig nya saker hela tiden. Alla våra kunskaper, egenskaper och våra lärdomar som man får med sig på resans gång är ju en del av dem vi är. Ingen är bättre än den andra, även ett barn kan lära den äldsta, liksom åt andra hållet, vi kan alla lära oss utav varandra just för att vi alla är olika 😊

Inse att vi alla är olika och att det är okej.

En bra början är att fråga sig vad som är viktigast för en själv, det behöver inte blir själviskt heller, det är ju helt upp till en själv hur man vill ha det. Att göra det bästa för mig och även min familj, är väldigt viktigt för mig, ibland kan det innebära att det kanske inte är det jag vill alla gånger, men det är okej för mig om det gagnar oss som familj. Nästa gång kanske jag får som jag vill och inte de andra, det viktigaste i alla relationer är att man är beredd på att ge och ta. Om man inte är det, då är det inte säkert det kommer att hålla så länge. Man gör vad som krävs för att vårda sina relationer, ja jag vet också att ibland går det bara inte.

Kom att tänka på när jag sluta festa när vi fick barn, jag såg ingen nytta med att festa längre. Efter det så tappa jag i stort sätt de få vänner jag hade, men det var viktigare för mig att vårda min relation till min familj än mina vän relationer, de som inte kunde ta det, det var dem jag förlora. Jag saknar dem, det gör jag ibland. Men eftersom de inte accepterade mitt val, vad skulle jag göra? Har tankar på att försöka få kontakt med en del av dem igen och se om de är villiga att ses igen, för vissa av dem saknar jag oerhört ibland. De kanske tror att jag inte gör det, att de inte betydde något för mig men så är det inte. Det kan hända nu när de flesta av dem idag har bildat familj, kanske kan se det lite från mitt perspektiv, det är i alla fall min förhoppning? Vissa kanske såg det som en självisk handling, men vad ska man göra när man förändras och inte de runt om en hänger med? Jag mådde inte bra varken av att låtsas att vara någon jag inte var längre, eller att se mina vänner försvinna.

Livet är som sagt inte lätt, lite som att balansera på en kvivsegg, svårt är bara förnamnet.  Livet är som en dans på rosor, i ena änden är det vackert och i andra är det taggigt och smärtsamt om man inte passar sig, men om man kan se sammanhanget så är livet i stort väldigt vackert så länge det varar. Så det gäller att ta vara på det man har, njuta av det goda här i livet och njuta så länge det bara går.

Leva i nuet, imorgon kan det vara försent.

Jag har börjat tänka om det senaste året, förut fick jag lära mig att ignorera allt som är dåligt för en själv, men nu har jag insett att det gör det ännu värre när problemen kommer ikapp en, så det har jag slutat med. Med denna inställning så kanske mitt behov av mitt inre ljus inte behövs längre i samma utsträckning, då jag ser livet på ett annat sätt idag och lever mitt liv på ett annat sätt än jag gjorde tidigare. Med det så är min insikt att mitt inre ljus fungerade som en fasad för mig, ljuset dolde sanningen för att jag skulle orka leva vidare. Med min nära döden upplevelse så släcktes mitt ljus och trots att den inte tänts igen så har jag börjat hittat tillbaka i mitt liv igen. Så nu är jag inte rädd längre, för nu känns det som mina skygglappar är borta, det kan ju verka skrämmande men det är det inte längre, för jag är redo för det nu 😊

Nära skjuter ingen hare på fortet - Citat av Gunde Svan

Sammanfattningsvis av det som hänt mig har fått mig att inse flera saker som är viktiga för mig, först ett citat av mig själv, tror det var ett av mina om inte tom. mitt första inlägg här på bloggen. Mitt motto här i livet, livet är för kort för att tas på allvar. Mitt i allt lev och var glad, för jag kan inte rå på allt ändå 😊 När allt kommer omkring så betyder sakerna jag har omkring mig ingenting, bara de som håller av mig och dem som jag håller av.

Så glöm inte bort att visa dem du håller av hur mycket de betyder för dig, imorgon kan det vara försent. Glöm inte bort att leva, inget kul och komma på att det du saknade mest i det liv på din dödsbädd är de saker du aldrig gjorde, kramiz 💗