Dagens jobbtitel eller dagens skratt om man låter fantasin flöda

Dagens roligaste jobbtitel jag råkat på länge: "Leansamordnare".

Jag fick en bild av en person som såg till att ha ordning på leanerna i djungeln så att allt funkade utan ”trassel”, hahaha ja vilka härliga bilder man får i skallen när man låter fantasin få flöda fritt. J

Livet blir inte alltid som man tänkt sig

Man börjar känna sig själv.

Hittar nya vägar.

Ett bra sätt att leva på.

Lär sig lyssna på sig själv och vad det man behöver för att må bra.

Börjar förstå vad man vill göra med sitt liv.

Hittar metoder, verktyg som hjälper en att kunna styra sitt liv i rätt riktning.

När bruset från omvärlden gör allt för att störa en, få en ur balans.

Då när man tror att man har hittat balansen.

Så väcks man upp av en oerhörd smäll som får hjärtat att brista och man faller ned i gråt.

Allt man byggt upp under mer än två års tid är borta.

Verktygen som hjälper mig att hålla de störande signalerna borta har även tagit bort min hörsel när någon ropar på hjälp.

När jag ligger där och gråter och inser vad som hänt, då är det inte lätt.

Jag skäms över att jag inte förstått, inte hört någonting, fast jag inners inne kände att något var fel.

Jag har känt det länge nu, när jag väl tänker efter.

Det är förmodligen därför jag inte kunnat andas, detta har skett tio gånger nu i år utan att jag förstått vad det är, men det kan också bero på hur jag mår inombords.

Men nu vet jag.

Nu vet jag också vad jag måste göra så att det inte händer igen.

Jag måste ställa rätt frågor, gäller detta mig, har det något med mig att göra?

Jag vet om dessa frågor, men jag har missat dem denna gång då jag själv inte mått så bra alla gånger av helt andra orsaker också.

Gråten rensade bort allt ont och detta gjorde att jag ser klart igen.

Kärleken är stark.

Livet hittar sina vägar.

Även när allt är mörkt omkring en.

Så länge kärleken får fria vingar och får växa sig stark.

Då lyser det även i de mörkaste stunder om man kommer ihåg att kärleken alltid finns inom oss alla.

Sen måste jag komma ihåg att inte var så hård mot mig själv, jag har som sagt inte mått så bra en längre tid nu och det har stört mig.

Det jag har byggt upp under mer än två års tid är inte raserat, det är bara så det kändes när jag inte räckte till och jag gav mig själv skulden för det.

Istället inse att jag är mänsklig, jag är bra som jag är, men för att kunna hjälpa andra måste jag först se till att jag själv mår bra.

Ingen har kommit till skada, bara mått dåligt.

Bra att komma till insikt innan något allvarligare har skett.

Livet lunkar på, ännu en lärdom och en insikt att lägga till livets meriter.

Ha det så gott alla mina vänner, sköt om dig själv och dina nära och kära, kramiz <3

Ny människa/person varje dag.

Jag brukar skämtsamt säga att jag är glad att jag har dåligt minne, jag träffar en ny fru varje dag, då jag inte minns något från dagen innan. Hej vad heter du? Frågar om hennes intressen och vad hon tycker om, lär känna henne på nytt varje dag.

Skämt åsido men lite sanning ligger det bakom detta, jag läste en artikel om att vi byter alla våra celler varje dag, vi är inte exakt samma människa idag som vi var igår, vi är en ny människa varje dag.

Tanken slog mig att om vi betraktade varandra som en ny bekantskap varje dag så skulle vi behandla varandra annorlunda, för oftast är vi snällare mot dem vi inte känner än mot dem vi har oss närmst, varför det är så beror på att vi betraktar den nya bekantskapen med nyfikenhet och med viss försiktighet då vi inte vill göra bort oss.

Men varför vårdar vi inte bekantskapen med våra nära och kära på ett bättre sätt, det känns ibland som om vi tar varandra för givet och då kanske det inte är så konstigt att kärleken till varandra dör ut och att vissa då tröttnar och skiljer sig till slut, det kan vara nått att fundera över.

För visst kan det vara så att en del tröttnar på varandra då man levt med varandra i många år, men om det gått många år sen man först träffades så är vi ju absolut inte samma personer som när man möttes första gången, alla förändras, vissa människor har lättare att hänga med i utvecklingen och andra inte, vissa vill ha kvar det som de hade ifrån början, men då skulle nog en annan har tröttnat för då händer ju inget nytt alls.

Så en tanke som slår mig, jag tror att det är väldigt viktigt att vi lär känna varandra på nytt lite då och då för att hänga med i varandras utveckling, saker som vi tyckte var viktiga förr kanske inte alls är det idag, vad har vi för drömmar, vad vill vi med våra liv? Frågor som borde ställas oftare tycker jag, jag tror på att kärleken kan växa sig stark om vi vårdar den ömt och inte tar varandra för givet.

Så sköt om er och era nära och kära, glöm inte bort att vi bara har ett liv, ta vara på det du har.

Dagens kommentar

Idag fick jag en lite konstig kommentar "och ändå är du glad jämnt” när en av medarbetarna på en annan avdelning såg att jag har kompressionsstrumpa på ett av mina ben så undrade hon vad jag råkat ut för, jag har fått flera blodproppar i det benet den första redan när jag var 16 år svarade jag, därefter fick jag den konstiga kommentaren.

Tycker det var en konstig kommentar, vadå får man inte vara glad för att man råkat ut för tråkigheter?

Skulle det vara mer okej om jag gick omkring och var bitter och ledsen hela tiden istället?

Jag har hört sådant här förut, när folk ser bra ut eller är glad jämnt ut trotts att de egentligen inte mår bra av olika anledningar, måste man straffas mer, räcker det inte med det elände man redan har?

Ett av mina sätt genom åren är att se det positiva framför det negativa, ta det för vad det är, vad finns det för nytta att gräma sig för sådant som hänt, det är förgånget?

När jag kommenterat liknande kommentar med att jag är glad att jag lever, jag är tacksam över att det finns medicin som gör att jag kan leva ett rätt normalt liv, så har jag även då fått en rätt konstig kommentar genom åren: "jaha du ser det så".

Varför skulle jag se det på något annat sätt?

Det tjänar väl inget till att gotta ner sig i eländet.

Jag börjar undra vad det är med folk egentligen, kan det vara så att vissa människor inte mår bra själva och har svårt att hitta glädjen så därför blir de avundsjuka på dem som kan hitta ljusglimtar i tillvaron när det egentligen inte är så muntert?

Mitt tips till alla, var glad för vad du har och gör det bästa utav det, man mår så mycket bättre när man kommer underfund med det.

Ha det så gott där ute, sköt om er och era nära och kära.

PS. Om du vill veta mer om mina blodproppar och den upplevelsen så kan du läsa inlägget: 30 års jubileum 1982-2012 (juni) Ds.

Inspirationen kom av sig

Det har inte blivit riktigt som jag tänkt mig, sitter här och läser inlägget Istället för nyårslöfte - Hitta inspiration och inser att jag inte gjort så mycket av det som står där. Sen börjar jag fundera hur jag ska beskriva det, det som jag har gjort eller det jag inte har gjort, jag väljer att beskriva det jag har gjort och följer sen upp med varför det andra jag hade tänkt göra inte har blivit av. Samtidigt så kommer det upp en tanke som det står i texten i inlägget ”inget som står här (ovan -se länk) är några måsten”, så frågan är varför jag stör mig så mycket på det?

Vi tar frågorna sen, jag benar ut allting så tror jag att även frågorna kommer att bli besvarade. Min stora inspirationskälla, familj och vänner består, det är dem som får mig att orka kämpa vidare när livet känns jobbigt, utan dem hade jag inte orkat mig ur det som är jobbigt. Visst jag är inte den som ger upp i första taget, för när man nått botten så finns det bara uppåt kvar att gå men det hjälper än mer när man känner stöd från dem man älskar och håller av.

Jag har fortsatt träna när jag mått tillräckligt bra och när jag verkligen har velat träna, tyvärr har jag även tränat några gånger när jag inte borde gjort det, när jag hade för ont men viljan att träna var starkare och det straffade sig i efterhand, men allt detta är en lärdom, att lära sig lyssna på sin egen kropp.

Jag cyklar till och från jobbet varje dag, går flera promenader på jobbet (då vi får det) under dagens gång, tyvärr har det inte blivit så mycket promenader i naturen som jag velat då orken inte har funnits där.

Fortsätter som vanligt med att vara nöjd med det jag har, stirrar mig inte blind på det jag inte har, för det ger mig inget.

Sen har vi nog svaret på varför det inte blivit riktigt som jag tänkt mig: ” Det viktigaste är att jag inte kör fast i vad jag måste göra, utan att jag gör det som jag gillar och gör det så gott jag kan och sen får det bli som blir och vara nöjd med det.” Jag har helt enkelt gjort det jag orkat och inte kört fast i några måsten och det har gjort att jag inte gjort alltihop, men ändå har jag ju följt min plan så varför är jag inte riktigt nöjd?

Jag tror att jag tycker att det går för långsamt och så har min dröm för en bättre framtid för mig och min familj lagts lite på is, jag har inte helt lagt ner det utan jag har kollat upp lite saker när jag haft tid och ork, så egentligen går det rätt bra för mig jag måste bara lära mig att uppskatta det jag har gjort och vara nöjd med det jag har åstadkommit så här långt och lära mig att vara lite mer tålmodig.

Varför den ursprungliga planen har hamnat lite på is beror på att jag börjat kollat upp andra möjligheter som har kommit upp på vägen, denna möjlighet är lite mer säker om den går i lås och ger inte mig lika mycket arbetstimmar vilket i sin tur skulle ge mig den vila och återhämtning som jag behöver. Så det är bara för mig att fortsätta kolla upp det jag håller på med och hålla tummarna att allt går i lås till slut, jag har även kollat lite andra möjligheter också.

Jag har inte börjat med att ta tag i det här med min vikt, jag har inte satt upp delmål eller slutmål än, men jag är medveten om problemen jag har och jobbar med det så länge tills orken att sätta mig ner och göra klar denna uppgift. Den är inte bortglömt, jag bara tar en sak i taget just nu.

När det gäller att hitta inspiration till att fortsätta min påbörjade bok, det är samma där, det har inte funnits någon tid eller snarare ork till att skriva eller kolla efter inspiration så därför är det lagt på is för stunden, jag har ju inte orkat skriva så mycket till bloggen heller eller orkat vara ute och skriva på Facebook heller. Jag tror det viktiga här är att göra det man orkar så kommer inspirationen åter tids nog, gäller bara att ha tålamod så kommer nog resten utav sig själv.

Jag har inte släppt ut min konstnärliga sida genom att börja måla, jag började göra en pallet (se bild) men den är inte färdig än, ska rundslipa kanterna och klarlackas, men jag har ändrat mig och jag vill hellre börja måla med vattenbaserade färger (den ursprungliga planen) istället för med oljefärger så palleten får vänta. Jag ska köpa färger (allmoge) när jag får råd, sen ska jag börja ”kladda” så får vi se om det är något för mig.

Så egentligen har inte inspirationen kommit av sig, jag har bara inte haft tålamodet att se att jag faktiskt har åstadkommit en hel del och att det tar lite längre tid än vad jag vill att det ska ta för mig att finna inspirationer här livet, jag har funnit att jag kommit en bra bit på vägen och jag har lärt mig att jag måste bli mer tålmodig, vara nöjd med jag har åstadkommit och lyssna på min egen kropp för min hälsa går i första hand och där har jag lyckats riktigt bra. J

Var rädd om er där ute, ta hand om er och era nära och kära, kramiz <3

Frågeställning: Varför måste livet vara så himla perfekt?

Varför måste livet vara så himla perfekt?

-Vad menar du nu kanske du tänker?

-Får inte livet vara perfekt, undrar du kanske då?

Jo det är så klart det får vara det, men jag hävdar att livet inte alltid är så perfekt, så varför låtsas som om det vore det. Jag menar inte att allt är negativt eller totalt genom dåligt här i livet, utan jag menar att livet inte alltid går på räls hela tiden utan en enda urspårning lite då och då. Det är en del av livet, vi lär oss av våra misstag och av allt vi möter på vår väg genom livet, det är det vi lär oss mest utav.

Jag har märkt att när jag skriver här i min blogg så tror att jag måste avsluta med att allt har ordnat sig och allt är på rätt väg hela tiden, även när det egentligen inte är sant. Jag har även fått tipset genom åren av läsare att jag måste vara lite mer positiv och inge hopp, men nu har jag kommit till ett vägskäl där jag nu tycker att jag inte kan ljuga längre. Livet är inte perfekt, visst jag kämpar på, men jag känner att jag inte kommer någonstans här i livet hur mycket jag än kämpar just nu, jag har fastnat i samma spår igen som tidigare och jag kommer inte vidare ur det. Det är dags att släppa taget om lögnen.

Så ni får ursäkta, jag känner att jag måste vara ärlig, vara ärlig mot mig själv, för det är det ända rätta. För som jag lever nu så känner jag att jag håller långsamt på att kvävas, när jag för några år sen ändrade mitt liv för att jag kände att jag levde i en jätte stor lögn där jag inte lät mig vara den jag är, på gott ont men jag mådde så mycket bättre. Tillåta mig vara ledsen, förbannad eller någon annat som kan anses vara negativa känslor, men det är ändå känslor och att inte låta sig känna av alla sina känslor är inte att leva fullt ut. Nu känns det som om jag håller på att hamna där igen, det är nog därför jag känner mig så himla tom inombords igen och det är inte så konstigt när jag inte låter mina känslor släppas ut, jag är en känslofull person så varför ska jag inte få leva ut alla mina känslor?

Jag vet hur jag ska handskas med utomstående känslor och negativa vibbar som inte har med mig att göra, jag vet helt enkelt hur jag ska göra med det som kan skada mig, så det är inte det som det här handlar om. Jag måste få leva ut alla mina känslor, vara den jag verkligen är, annars kvävs jag. Är jag ledsen så får jag vara ledsen, är jag förbannad så är det okej att jag är förbannad osv. Det är inget jag mår dåligt av i slutändan, utan precis tvärtom när jag får lätta på trycket när det blir lite för mycket och samtidigt är jag ärlig mot mig själv. Så om man låter hela processen få rulla på, så blir det i slutändan något positivt utav det.

Tillbaks till frågeställningen ”Varför måste livet vara så himla perfekt?”

Jag tror att vi människor tror att om vi gör allt på ett visst sätt så kommer våra liv bli enklare att leva så till slut kommer allt bara rulla på och allting bara funkar perfekt utan att vi behöver anstränga oss och till slut dör vi lyckliga utan att vi behövt anstränga oss ett dugg, men livet är ingen saga med lyckligt slut, det är alltid någon som blir ledsen och känner sig lurad och tycker att livet är orättvist.

Varför dör alla de bästa först? -Men hallå där säger jag då, så himla dålig tycker inte att jag är och likaså mina vänner som fortfarande är i livet. Jag tror att det bästa vore att vi insåg att livet är vad det är, vi kan göra det bästa av det vi har här i livet och vara nöjda med det, inte försöka leva ett helt liv i en stor lögn som aldrig någonsin kommer att bli sann. När man väl insätt vad man har så inser man snart att det mer värt en alla pengar i hela världen, värklig lycka kan inte köpas för pengar, så är det bara.

Livet är en dans på rosor, vackert men taggigt ibland.

Ha det så bra och ta väl hand om er och era nära och kära.

Lyssnat på en låt och det gav mig insikt om att ta ansvar för sina egna känslor

Betydelsen av texten i Black Stone Sherry´s låt “Can´t you see“

“Can´t you see what that women doing to me?” (är en del av texten i låten)

Fritt översatt på svenska: ”Kan du inte se vad den kvinnan gör med mig?”

Känns som dessa ord handlar om att han skyller på hur han påverkas av denna kvinna är hennes verk och inte hans eget, om detta beror på okunnighet eller om han skyller hellre på andra än att erkänna för sig själv att det är hans egna känslor som påverkar hur han ser på andra och hur han känner när han ser på denna kvinna är frågan?

Om man tänker på hur vi själva är så förekommer det hela tiden vid möten av andra människor att vi påverkas på ett eller annat sätt av andra vare sig vi vill eller, sen kan det ju bli ännu värre om vi tillåter oss att påverkas av vad andra sagt om denna person istället för att bilda sig en egen uppfattning först. Man kan även påverkas av tidigare erfarenheter av möten med andra människor, så det bästa är om man vid varje nytt möte med en människa som man aldrig mött tidigare är att inte ha några som helst tankar om denna människa innan. Vid varje möte med en ny bekantskap så börjar man ett nytt kapitel i sitt liv, man börjas skriva på ett blankt papper, sen börjar en helt ny värld sprida sig framför en om man tillåter sig att inte påverkas av annat.

Så det viktiga är att man tar ansvar för sina handlingar liksom sina känslor och sina egna tankar, inte skylla på andra hur dem påverkar en. Om man vill ha kontroll på sitt eget liv måste man ta kontroll över sina egna känslor, så det är viktigt att välja med omsorg hur man blir påverkad av andra, när man kommit på det knepet så blir de flesta möten med andra människor så mycket lättare och mycket mer berikande och i kölvattnet utav det så kan man i bästa fall även påverka dem man möter här i livet på ett positivt sätt och likaledes blir man själv också påverkad på ett positivt sätt.

Fixeringar - Rätt eller fel, vad är det?

Sitter och jobbar med att skanna bilder från negativ, bilderna jag jobbar med är från 60, 70 och 80 talet. Ser alla ”roliga frisyrer” som man hade förr, jag tänker varför såg de ut som de gjorde? Varför försöker de inte att se bättre ut än vad de gör? Kommer frågorna poppande upp i mitt huvud. Varför ställer jag mig de frågorna när jag innerst inne vet att utseende inte är det viktigaste, problemet är väl att det hjälper till med att lyckas när man har ”rätt utseende”, det viktigaste för mig är hur en människa är och hur de tänker framför hur de ser ut. Så varför ställer jag mig dessa frågor när jag vet bättre?

Vi är så himla påverkade från media idag, det finns en mall hur människor ska se ut, känns som all media ägs av de företag som jobbar med skönhet, dvs. skönhetsprodukter och de som skönhetsopererar människor. Varför duger vi inte som vi ser ut? Om man tänker efter ordentligt, om man kollade in varenda millimeter på varje människa så skulle man inse att det aldrig kommer att komma en människa till som ser exakt likadan ut, om man nu inte börjar klona folk förstås, vilket är en helt sjuk tanke.

Men om man tänker att om vi får födas på ett normalt sätt utan några som helt manipulationer, så är varje människa som föds är unik. Varför vill vi förstöra det unika? Det unika är ju i sig själv väldigt vackert, varför duger inte det som det är? Varför duger vi inte som vi är och ser ut? Då skulle ingen tjäna några pengar på oss, skönhetsbranschen skulle gå i konkurrs då de lever på andras olycka.

Jag tror att det stora problemet idag är att vi inte mår bra inombords och då vi inte har något bra självförtroende så söker vi en snabblösning på problemet, vi vill ändra vårt utseende i tron om att det är där problemet ligger. Istället för att ta tag i det verkliga problemet, vårt mående inombords. För när man inser att man duger som man är så syns det även utåt, det finns inget vackrare än en människa som älskar sig själv för dem de är och då menar jag inte själviska människor för det finns inget vackert med det.

När jag nu ser på bilderna igen med helt andra ögon, så ser jag bara vackra människor då de är bara sig själv så som de föddes, så felet ligger inte i hur folk ser ut, felet ligger i hur vi ser på andra människor. Lika är det med om vi börjar skärskåda hur folk är, folk brukar oja sig över hur andra människor är och beter sig, är inte folk riktigt kloka? Jag brukar säga så här, vi är alla lite tokiga allihop, för i andras ögon är vi inte som dem och då är vi inte riktigt kloka för det, så allt ligger i betraktarens ögon och inte i om folk är kloka eller inte.

Visst finns det regler och en tanke om hur vi ska bete oss, men sen vad folk glömmer bort är att det är olika beroende varifrån vi kommer, visst det finns ett ordspråk som säger att ”man ska seden dit man kommer” och folk tolkar det som att man ska rätta sig efter hur det är dit man kommer men om man verkligen tänker efter så betyder det precis tvärtom. Jag tycker istället man ska försöka ta varandra som man är och leva i harmoni med varandra istället, men vi människor är ett vanedjur, allt ska vara som det alltid varit så det kommer ta tid innan förändringarna tar vid. En förändring som jag ser som väldigt nödvändig, då vi idag är på väg mot vår egen undergång om vi fortsätter i samma spår som vi är på nu.

Lägesrapport April

Jag känner mig inte riktigt hel invärtes, det har varit en jobbig tid i över 5 månader nu och det känns som om jag inte riktigt hittar tillbaks, jag har varit lite vilsen. Jag har tappat tråden, lusten och inspirationen är nästan helt borta.

Jag jobbade tidigare hårt med att finna mig själv och vad som är bra för mig, varför det helt plötsligt inte funkar alls är för mig en gåta. Jag hade stora planer inför framtiden, nu känns allt så avlägset, då jag fick flera motgångar på rad så försvann inspirationen och orken att fortsätta kämpa.

Har på senare tid känt hoppets låga tändas inom mig, vet inte hur men jag är glad att känna värmen som sprider sig inom mig och sakta, sakta känns det som om jag börjar vakna till liv igen. Varför det tar sådan tid har jag ingen aning om och egentligen har det väl ingen betydelse då de viktigaste är att jag börjar må bättre och att kraften börjar komma tillbaks, visst det går sakta men det går åt rätt håll, det går framåt.

För även om jag har haft det tungt inombords så har jag hela tiden fått mitt liv att funka ändå, jag har inte låtit mig påverkas av negativa saker omkring mig mer än att jag varit väldigt trött och orkeslös, trotts det har jag försökt sprida glädje omkring mig. Så jag är väldigt, glad, nöjd och stolt över mig själv över det jag har åstadkommit.

Under hela den här tiden har jag inte fått kontakt med min guide under mina meditationer, tror att det är för att orken inte funnits eller så har min guide insätt att jag ändå inte orkar med just nu, så därför har han låtit mig vara i fred och givit mig tid till att läka och vila upp mig. För jag tror att orsaken till att jag nu hittar tillbaka beror på att jag låter allting som hänt mig bara låta det vara så, det som har hänt har hänt och att jag låter mig återhämta mig sakta men säkert.

Under den här tiden har jag ingen ork att var ute på sociala medier, vissa dagar har jag tom struntat i det helt då jag inte finner det nödvändigt för mig att vara där då det inte ger mig något just nu att vara där.

Som jag brukar säga när jag mår skit "Jag lever, jag rör ju på mig". J 

Ha det gått där ute mina vänner, vi ses och hörs.

Konsten att inte bli arg av sina misstag

Av misstagen jag gör, gör att jag blir arg på mig själv ibland har jag märkt, ilskan över det gör att jag gör misstag igen. Om jag inte skulle bli så arg på mig själv så skulle jag se de möjligheter som bjuds mycket snabbare och ibland så missar jag helt att se möjligheterna då ilskan inom mig gör mig blind.

Dra nytta av sina misstag, inte bli förblindad av ilskan över sitt misstag så att man missar och se de möjligheter som finns. Detta är en viktig lärdom att ta till sig, hur lär man sig det? Nu när jag lagt märke till problemet så kan det bli lättare att börja tänka sig för innan man klankar ner på sig själv.

Sätt mina bra egenskaper i första rummet och inte mina misstag, om man gör det så ser jag det jag är bra på och inte tvärtom som nu, se det positiva framför det negativa. Lärdom nr. 2 idag.

Ha det gott där ute, ta hand om er själv och era nära kära, kramiz <3

Istället för nyårslöfte – Hitta inspiration

Min stora inspirations källa är min lilla familj och mina få utvalda vänner.

Att få vara i naturen, det är där jag trivs bäst och det är där jag finner glädjen, lugnet och inspirationen. Har jag svårt att finna svar då går jag ut i naturen så kommer svaren direkt, jag känner mig verkligen hemma ute i naturen, där störs jag inte av något och därför ser jag allt mycket klarare.

Att fullfölja min dröm för en bättre framtid för mig och min familj.

Jag vill släppa ut min konstnärliga sida, jag har tankar på att börja måla för första gången i mitt liv.

Sätta upp delmål och slutmål igen när det gäller min vikt, men det får inte bli att jag stirrar mig blind på det, det viktiga är mitt inre mående utan att tappa fokus.

Fortsätta träna när jag mår bra och verkligen vill träna.

Finna inspiration igen till min bok, just nu är den som bortblåst, kan hända jag behöver finna inspiration i andras verk. Dags att hitta en god bok eller två att läsa kanske?

Det viktigaste är att jag inte kör fast i vad jag måste göra, utan att jag gör det som jag gillar och gör det så gott jag kan och sen får det bli som blir och vara nöjd med det.

Se det jag har och inte stirra mig blind på det jag inte har, nu är inte det här något stort problem för mig längre, men det är inget fel i att påminna mig om det.

Ps. Det här är lite tips till mig själv för att hitta inspiration, speciellt när det är lite ”uppförsbacke” i livet, inget som står här ovan är några måsten. Som ni också kanske har märkt så gör alla måsten det så svårt att genomföra dem ibland bara för att det ligger krav bakom. Ds.

Lägesrapport Januari 2014

Just nu så står mitt bloggande helt still som ni som följer min blogg säkert har märkt, jag har inte slutat skriva, jag har flera påbörjade blogginlägg men ingen som är färdigt. Jag började skriva ett inlägg redan i december förra året som handlar om vad ska tänka på för att nå mina mål i år, men pga. av flertalet tråkigheter på vägen så kom jag av mig, är inte säker på att jag kommer att gå in på i detalj vad som hänt de senaste månaderna då jag inte tror det hjälper mig eller någon annan om den vetskapen. Jag vet ju om vad som hänt, men jag ser ingen nytta i att dela den till andra just nu. Jag är lite mörbultad invärtes men jag lever och jag ger inte upp i första taget, så jag kommer tillbaks här i bloggen så fort jag orkar ta tag i det.

Ta hand om er och era nära och kära, kramiz <3

Gott Nytt År

Jag önskar alla mina läsare ett Gott Slut på det gamla året och ett riktigt Gott Nytt År.
// HWK EYE