Vem är det som styr skutan egentligen?

Lite konstig rubrik kanske men den är skriven med glimten i ögat, vem är det som styr ditt liv eller vem är det som styr vad du tycker och tänker?

Det är väldigt viktiga frågor att ställa sig då man idag har en tendens till att lyssna mer på vad andra tycker än att man lyssnar på sig själv vad som är bäst för mig, allt detta gör att man får ett väldigt dåligt självförtroende då jag inte har kontrollen över mitt liv, då jag måste fråga andra vad som är rätt eller fel och det gör att jag får en inre konflikt som påverkar mig väldigt negativt och som blir värre ju längre tid jag inte har kontroll över mitt eget liv.

Hur lyssnar man på sig själv kanske är nästa fråga du ställer dig kanske, måste jag gå omkring och prata med mig själv? Nej det måste du ju inte, om inte annat kan andra omkring dig tycka att du är lite underlig om du nu bryr dig om vad andra tror och tycker om dig vill säga. Man tänker sig att man frågar sig själv vad man tycker om saker och ting man möter på sin väg här i livet, sen väljer man utifrån det vad man ska göra härnäst.

Man gör val hela tiden, om du inte är självmedveten så vet du inte vad jag menar nu men det är det jag ska förklara nu. Om man inte är van att vara bas över sig själv, kapten över sitt eget skepp, ja ni kanske hajar vad jag menar, det är åtminstående det jag hoppas att ni gör. Oftast får man sina värderingar ifrån andra redan när man är liten får man lära sig av sina föräldrar, alla vuxna omkring sig vad som är rätt och fel att tänka och vad man ska tycka om saker och ting (allt är inte medvetet gjort utan det kan vara sådant de själva fått lära sig när de växte upp).

Hur mycket du har blivit påverkad av din omgivning är ju helt upp till vilka du växer upp med, vilka vänner du har osv. men har även med att gör med din egen självkänsla och självkännedom att göra men också hur mycket du fått chansen att utveckla dig själv genom att få lära dig av dina egna misstag som barn/ungdom. Men det du lärt dig av andra vad som är rätt eller fel kanske inte stämmer överens med vad du egentligen tycker och tänker, kan det vara så att du vet bättre än vad någon som är mycket äldre en dig. Ja när det gäller vad det är som är bäst för just dig, visst kan man som vuxen visa och berätta om vilka val man har i livet men det är bara man själv som kan lära sig vad som är rätt för mig just nu.

Ja du kommer att göra fel val ibland, men när du vet att det är fel då kan du ändra dig så att det blir rätt, det stora här i livet är inte att ha rätt, det viktigaste här i livet är att man kan erkänna för sig själv att man hade fel och att man lära sig av sina misstag. Det är av sina misstag som man växer som människa, inte av att ha rätt. Oftast när man gör fel beror det på att man inte lyssnade på sitt eget inre innan, när du väl lärt dig att lyssna och följer din inre röst ju färre misstag gör du.

Den stora frågan är om du lär dig medan du blir äldre att börja ta egna beslut eller om du blir skrämd på vägen då du kanske tog ett dåligt beslut någonstans på din livsstig och beslutar kanske helt omedvetet att börja lyssna på andra vad som är bäst för dig, men hur sjutton ska de veta det när det är du själv som vet vad som är bäst för just dig. Hur ska jag kunna ta reda på vad jag själv verkligen tycker och tänker? Kanske du frågar dig då och fortsätter, hur kan jag veta att det jag tänker är verkligen mina egna tankar?

Om du har en känsla att något inom dig att något är fel då är det kroppen (hjärtat/hjärnan) som försöker säga till att något är fel och är du då inte van att tyda vad din kropp säger för att du inte är van att lyssna på den ja då blir det till slut så här. Du går omkring och känner att något är fel hela tiden men du kan inte förstå vad som är fel, har man aldrig i sitt hela liv lyssnat på sin egen kropp så går man omkring med en massa felsignaler (felmeddelande) i kroppen.

Man kan lära sig lyssna på sin kropp, det tar tid och det kan göra väldigt ont då alla sanningar kommer upp till ytan och man upptäcker att man har levt i en jätte stor lögn när man väl tar tag i det. Men ha förtröstan det finns hopp i allt det jobbiga, befrielsen från att ha levt i lögn ger en sådan kraft och en så härlig känsla inombords som inte går att beskriva men jag kan säga dig så mycket att det är värt all smärta, allt jobb och tid. För när man väl har insätt vad som är rätt för mig, så är även smärtan och allt det jobbiga man kände innan som bortblåst.

En viktig sak till som är värt att tänka på, det är inte ditt fel att du inte visste om det här, det är en del av något större än att lägga skuld på sig själv. Allt vi råkar ut för på vår livsstig är något vi kan ta lärdom utav, även det som gör ont. Så ta lärdom av allt du möter på din väg, din egen sanning kommer att ändras vart efter du lär dig.

Glöm inte bort att det är du som måste leva med dina val, medvetna som omedvetna, om du gör ett dumt beslut så är det du som får stå för fiolerna. Vad menar du nu kanske du tänker, jo jag tänkte så här. Om du tror att du kan göra exakt vad du vill bara för att du kände så just då, ex. du blir förbannad på någon så mycket att du slår så mycket att den andre hamnar i sjuksäng i resten av sitt liv bara för att ni inte tycker lika, det är inte rätt väg att gå då våld är en väldigt negativ energi som slår tillbaks mot en själv till slut. Om du vill ha ur dig all ilska inom dig, banka skiten ur en boxningssäck istället, känns väldigt befriande efteråt.

Kom ihåg detta, man kan respektera andra och vad de tycker även om jag inte håller med vad den andre tycker och tänker. Visa andra omkring dig lika mycket respekt som du vill att de ska respektera dig.

En annan viktig sak som jag kom att tänka är att om eller när du går omkring och retar dig på vad andra gör och inte gör, ”du kan inte ändra andra den enda du kan ändra är dig själv”(citat - Kay Pollak).

För att kunna lyssna på sitt inre så måste du hitta ditt sätt/metod att kunna göra det på, jag själv använder mig av en egenlärd meditation. Jag har aldrig gått någon kurs eller lyssnat på någon meditations CD, jag har bara lagt mig ned på min säng och lärt mig slappna av så jag inte blir störd av min omgivning, det enda jag hör är min egna lugna andning och sen så lyssnar jag på allt som kommer när det kommer. Med övning så kommer det här utav sig själv när som helst, men jag hör bäst när jag är ensam på promenad i skogen då jag har en väldigt stark kontakt med naturen.

Lycka till med att hitta ditt sätt att bli Kapten över ditt eget skepp.

Byter skepnad igen

Känns som om med min förändring av mig själv så ändras min inre självbild, har i ett tidigare inlägg ”Byter skepnad?” varit inne på att jag har ändrat skepnad och nu är det då dags igen. Från att ha varit mycket uppe i det blå till att komma ner på jorden det senaste året, så är det dags för mig att nå nästa nivå som ligger lite mitt i mellan dessa två och är en blandning av ett djur och påhittad figur: stridsapa eller martialartapa.

Apan i sig lever både lite på backen men har mest koll uppifrån träden, medan det här med martialart (fighting tekniker) har med stridskonst att göra men även med att ha en inre balans i sig själv att göra. Man lär sig att fightas för att inte slåss, bara till att användas i självförsvar. Jag har känt i väldigt många år som vuxen att jag saknar lite av fighting instinkten jag hade som ung, även om det slutade med slagsmål, så stod jag alltid upp för det den jag var och jag skulle vilja ha lite av det men utan själva det våldsamma.

Att hitta en balans som gör att jag inte backar i något läge utan jag vill stå upp för den jag är utan att behöva slå någon på käften, med mina insikter de senaste åren har jag nog nu till slut hittat den balansen. När jag var ung var jag mer som en tiger som reagerade på ren instinkt att försvara mig och alla mina nära och kära omkring mig och all den ilska jag hade inom mig åt upp mig inifrån, när jag började träna boxning i tonåren så infanns sig ett lugn inom mig när jag lärde mig allt om min kropp, jag fick även kontroll på mitt inre känsloliv.

När åren sen gick med en inre balans så kom jag fram till att det var färdig fightats för min del, ville inte ha något med det att göra, jag försvann upp i det blå och drömde mig bort, vilket innebar att jag för att få den lugn och ro jag ville ha slutade upp att stå för den jag är och det innebär att man hellre vek undan än att ta en fight även om det bara är i metaforiska termer. Den här fegheten eller rädslan att ta en fight med tjuren, har tagit udden av den jag är egentligen som människa.

När jag sen landade på alla fyra ner på jorden då mina vingar inte bar mig längre, blev jag ett med naturen och hittade kraften där som hjälpte mig hitta vem jag verkligen är, jag har även lärt mig att jag inte kommer sluta lära känna alla mina sidor förrän det är dags att lämna jordelivet som jag hoppas inte kommer i alltför snar framtid då jag nu börjar hysa stort hopp inför framtiden då jag som nyfödd stridsapa ska ta mig ann världen med helt andra ögon och med insikten att jag kan leva som den jag är utan skada någon, att leva med alla omkring mig i harmoni.

Ta kontrollen

Livet kan ibland verka hopplöst, allting går emot en, man kan inte se någon väg ut. Då är det dags att ta ett steg tillbaka och kolla vilka möjligheter man har för att nå sitt mål, ta ett steg i taget låt dig inte luras att skynda på för då kan du missa det du helst vill ha, dvs. du missar ditt mål.

Problemet är så stort att det verkar omöjligt att lösa, se det inte som ett problem se det hela som en utmaning som behöver lösas. Vad behöver du göra, är det något som saknas som du behöver skaffa eller vad behöver du? Se på problemet ifrån olika håll för att hitta en eller finns det flera saker som behöver lösas innan för att kunna lösa problemet?

Om det är något du verkligen vill ha så är det de du ska komma ihåg det när allting verkar gå emot dig, varför gör jag det här och för vem frågar du dig själv, jo du gör det för din egen skull och ingen annan glöm aldrig bort det när det är du själv som har satt upp målet du vill uppnå. Det är du som har kontrollen, det är bara du som bestämmer hur det ska sluta.

Att följa sin inre röst, lita på sig själv ger så mycket när det går hem ända fram till målet. Ibland så dyker det upp ett hinder i vägen så att du måste ta en annan väg än den du hade tänkt dig ifrån början, det viktiga är inte hur du tar dig till målet utan det viktiga är att du når fram till slutmålet.

Om det inte går som du har tänkt dig, så ska du inte lägga någon skuld på dig själv om du har gjort ditt bästa för att nå ditt mål. Ta det som en läxa, lär dig av dina misstag och gå vidare utan att ångra något av det du gjort. Det är när du inte gör något som du ångrar dig efteråt, när du känner inom dig att det här är rätt väg att gå så gör det utan att tveka.

Lånat fr, www.sick.com