tisdag 19 september 2017

Tankar om humör, känslor och hälsa

Läste en rapport om vad som är bäst gällande det man mår bäst vs sämst av om man råkar ut för jobbiga saker som ex. sånt som gör en arg, ledsen mm. dvs. alla känslor som kan tänkas uppkomma. Vilket är då bäst eller sämsta att göra, bita ihop och låtsas som om allt är bra ändå eller blir förbannad, ledsen eller vad man nu blir och acceptera de känslor man har och begrunda varför jag fick dessa känslor. Det sista är ju det bästa enligt rapporten, för om man låtsas som om allt är bra fast det inte är det så kommer man så småningom må väldigt dåligt utav det, typ som dåligt mående med ränta.

Jag trodde att som jag börjat göra för ett antal år sedan var det rätta, att försöka undvika få känslor, det gör jag genom att försöka ignorera det som händer runt mig, det. Visserligen har jag haft tankar om vad som händer då man försöker låtsas som det inte händer fast det gör det, då ljuger man liksom för sig själv. Så hädanefter ska jag bejaka mina känslor, alltså låta mig blir förbannad, glad ledsen och koppla ihop det med varför jag reagera som jag gjorde. För jag kan gissa på att man mår bättre i kroppen om man får släppa ut det onda så att säga på en gång, för annars går man ju omkring med den där ilskan ex. som om man vore en tryckkokare, för till slut måste man släppa ut trycket och det brukar ju vara vid fel tillfällen tyvärr. Oftast de man tycker om mest får skiten, fast de är helt oskyldiga. Men fortfarande tror jag på att man nog ska försöka hålla igen lite på orden, så man slipper ångra dem sen, för den ångesten är ingen höjdare den heller. Ett plus är att om man vet varför man reagera som man gör, man lär sig massor om vem man är, accepterar den man är 😊

Ta hand om dig och dina nära och kära, vi har bara ett liv, vårda det väl, kramiz 💓
//HWK EYE

lördag 26 augusti 2017

Livslögnen

Jag hörde något i ett TV-program att vi människor är bra lögnare, vi har redan lärt oss att ljuga redan vid 4 års ålder. Vi lär oss det bara för att vi inte vill se sanningen, ett sätt at skydda oss själv från det verkliga livet. Trotts att vi blir sjuka och till sist dör så låtsas vi som om allting är bra, det ligger i vår natur, för att skydda oss själva från sanningen. Det låter ju inte klokt, men kanske ändå inte, jag har själv väldigt svårt att se döden som en del av livet, man vill inte mista dem jag tycker om eller älskar. Trotts att det är egentligen så det fungerar, det är naturens gång, vi lever våra liv och sen dör vi, så varför kan vissa inte ta det som en naturlig del av livet? För själva ljugandet gillar jag inte, så varför lever man i en lögn, man intalar sig själv att alla överlever detta fast det är helt omöjligt.

Men om man såg det som det är, man har bara ett liv och man vet med säkerhet att det en dag tar slut, det ända man inte vet är när det tar slut, så varför vårdar man inte livet mer än vad man gör? Leva för varje andetag, njuta av livet så länge det varar. Varför frukta något vi inte vet något om, om det finns ett liv efter detta, innebär ju inte att nästa blir bättre för det vet vi som sagt ingenting om, så varför inte göra det bästa av det liv man har.  Om nästa blir bättre, då har man fortfarande haft ett bra liv fram till dess, men även om det här livet är det ända, varför då inte göra det bästa utav det ända liv vi har?

Var rädd om dig och dina nära och kära och det ända liv du förmodligen har, kramiz

//HWK EYE 

Mörkret och ljuset

Om man levt i mörkret en längre tid och överlevde så finns bara ljuset kvar, det är lättare att se ljuset hur litet det än är. Man uppskattar det man har, men man kanske har svårt att gå längre än så, man nöjer sig med att ha överlevt och har svårt att inse att man är värd mer. Nu pratar jag inte om en massa pengar eller materiella ting,  nej det handlar om ett liv med mening och ett jobb där jag åtminstone kan leva på det. Lösningen är nog att släppa fri drömmarna för att finna något bättre, för det är jag värd, har levt i skuggan av mörkret i stort sett större delen av mitt liv. Dags att skörda frukten av mitt livs kamp, för vad är det jag egentligen har kämpat för, bara för att jag är van att kämpa betyder det inte att jag måste leva hela mitt liv i kamp, det måste finnas något mer än detta. En mening med all denna kamp, för inte kan det handla om att bara överleva nästa steg eller liv, jag tror det handlar om att våga kämpa för ett bättre liv här och nu. För det känns ibland som det är det ända jag gör är att jag kämpar, jag tror att det finns något mer än det. Komma bortom kampen, jag måste komma på rätt sak att kämpa om, då tror jag även en del av mina problem och kamper kommer att försvinna.

Jag har fastnat i en loop känns det som, jag vill inte ha texten på min gravsten "Han kämpade hela sitt liv så att han glömde bort att leva", hellre då "Han levde sitt liv fullt ut utan ånger". För jag tror att som jag håller på nu, jag vågar liksom inte testa mig fram längre, jag har slagit mig till ro fast jag inte är nöjd med livet, bara för att jag är rädd för det okända. Jag måste börja släppa loss, gå utanför min komfortzon och det utan ånger, för även om jag lyckas ska jag inte ställa mig frågan "varför gjorde jag inte detta tidigare". För det handlar inte om rätt eller fel i det jag gjort eller gör, jag tror att det är rätt tid för förändring, våga prova något annat, även om jag måste byta kalsonger varje dag 😉 Utnyttja min kamp mot mörkret, använd mitt inre ljus som jag hittade för så många år sen 😊

Ta hand om er och era nära och kära, kramiz 💓

//HWK EYE

Funderingar på hur jag ska utvecklas

Funderar på att gå ett steg längre än att äta rätt och röra på mig (träna), läsa på om vad kroppen behöver, till viss del har jag det mesta i en bok, men kolla upp mer för den handlar mest om kost och sånt. Men jag vill veta mer om vad kroppen behöver som exempel träning, men även en hel del om andning och hur kroppen fungerar egentligen. Ta reda på mer om meditation, för att utveckla mitt inre. För jag började min resa för många år sen genom att ändra mina kostvanor, med blandat resultat, har tyvärr glömt bort när jag började med den här förändringen exakt men jag tror att det är betydligt längre sen än 10 år. Men det spelar ingen roll egentligen, för 4 år sen började jag på gym för att kunna få bättre rörlighet och styrka i min skadade kropp. I mitten av december 2015 började jag min kamp om vikten på riktigt, jag slutade äta socker, inte bara för att gå ned 30 kg på 2 år (målet), utan för att må bättre, för det gör jag verkligen när jag slipper drogen socker i min kropp. För mitt verkliga mål är att leva så länge jag bara kan så nyttigt jag bara kan, genom att äta rätt, röra mig och andas och njuta av vad livet har att erbjuda 😊

För det här nu mitt liv, resan mot ett hälsosamt liv startade som sagt för många år, jag har lärt mig mycket på vägen och jag blir bättre på det med tiden. Det viktigaste jag har lärt mig det senaste åren, är att när jag blir sjuk och inte kan röra på mig så mycket, så är det inte mitt fel, det är bara gilla läget och göra så mycket jag orkar och det utan att straffa mig själv. För det hjälper mig ingenting, för jag har blivit lite besviken på att jag inte ligger i fas med min plan angående vikten, när jag nu började träna för ett par månader sen efter att jag inte tränat på gymmet på 3 månader så har jag stått still viktmässigt. Vilket inte var beräknat, för när jag inte kunnat träna som jag tänkt så har jag gått upp i vikt istället för ned, men nu har det börjat röra sig nedåt igen. Det viktiga nu är att hålla fokus på målet och fortsätta som jag gör, så kommer det här gå bra till slut i varje fall. En sak som jag har behov av att lära mig bättre, hantera nederlag, jag blir så ledsen av det så det påverkar min hälsa och det kan vara en av anledningarna till att jag inte riktigt kan följa planerna.

Ta hand om er och era nära och kära, kramiz 💓

//HWK EYE

söndag 30 juli 2017

Hopp

Finns det hopp så finns det möjligheter
Finns det möjligheter då finns det inga hinder
Finns det inga hinder, ja vad är det då du väntar på?
Eller vad är det då som stoppar mig?
Vad är det som håller mig tillbaka?

Alla dess frågor som poppar upp, för det känns som om det är något som håller mig tillbaka
Något som får mig att inte göra det jag borde göra istället för det jag gör idag
Släppa på tyglarna och bara vara den jag är
Vara den jag var tänkt att vara
Oj vad läskig den tanken känns
Men samtidigt känns det väldigt spännande
För som det är nu så är känslan av att vara inspärrad väldigt påtaglig

Som vanligt är rädslan för att misslyckas väldigt stark orsak till att jag är där jag är just nu
För som sagt, här i den här sitsen jag är i nu, har jag varit många gånger de senaste åren
Och det kanske är det som är problemet
Jag har blivit van att var i denna sits
Det har blivit en trygghet att sitta här, även om det är fel
Men det är inget medvetet val, det har bara blivit så

Så klart det finns hinder
Det är ingen fantasi
Men om man tänker efter
Finns det något sätt att komma förbi dessa hinder?
Vad behöver jag göra för att komma vidare?

Hoppet har tänds och jag börjar se ljuset 😊
Maybe it's time to follow my dreams?

//HWK EYE

Fantasin flödar och jag ler

Om man har livlig fantasi så låter tågen som åker förbi nere i stan som rymdskeppen i Star Wars 😊

En påminnelse, den viktigaste orsaken varför jag vill förändra mitt liv

Glöm inte bort varför du började, vad var det viktigaste som gjorde att du ville förändra ditt liv?

Jag vill gå ned i vikt för att jag ska leva så länge jag bara kan, för jag vill finnas där för min familj, min älskade son och min fru 😊💓

Det handlar inte om utseende, för det bryr jag mig inte om (har jag aldrig gjort), det handlar om vilken skada extrem övervikt gör mot kroppen.

Jag har problem med att gå ned i vikt, så jag behöver påminna mig om varför jag gör det här. För tydligen hjälper det inte att inse att jag håller på att ta dö på mig själv i förtid, mår man inte bra så tröstäter man och då spelar inget annat någon roll tydligen.

Vikten gör att jag:
  • orkar mindre
  • får ont i benen, knäna och fötterna
  • får kramp
  • mår illa
  • är mindre smidig
  • får sämre kondition
  • får sämre självförtroende (till viss del)

För att hitta tillbaka där jag var tidigare, när min plan att gå ned i vikt fungerade, så behöver jag tänka igenom en plan för att hitta tillbaka.
  • Fasta tider
  • Äta rätt
  • Röra mig mer, inte bara träna på gymmet
  • Ta mig tid att ha roligt

Jag gick ned i vikt som var det var tänkt, det gick riktigt bra i nästan ett år, jag var medveten om att det första året av två kommer att vara enklare än det andra. Det jag inte hade räknat med var att jag skulle bli så sjuk att jag inte kunde träna på gymmet under 3 månaders tid i början av det andra året, sen hjälpte det inte att jag blev av med min aktivitet under dagarna vilket rubbade det här med fasta tider. Istället för att enligt planen gå ned 6 kg så gick jag upp 7 kilo. Men det spelar ingen roll just nu, jag börjar om, visst det blir tufft, men jag är en tuff jäkel om jag bara vill 😜

Det här är ingen grej jag gör för stunden, jag bantar inte, jag ändrar min livsstil, det är en väldigt stor skillnad det. Vill bara påpeka det, så det är solklart vad det här handlar om. Ja visst jag kämpar på för att gå ned i vikt, men skillnaden mot att banta är att jag ändrar hela mitt sätt att leva, när jag har gått ned de kilon jag ska gå ned så ska jag fortsätta äta och dricka på samma sätt liksom hur jag rör och lever i övrigt när jag nått min målvikt. Att tänka på vad jag äter och dricker, den ska inte ha några gifter i sig, det är mitt stora mål, inte själva vikten som många kan tro.

Ta hand om dig och dina nära och kära, kramiz 💓

//HWK EYE